Ingenting håller fast mig när jag siktar hem mot dig

 
För en vecka sedan tog jag på mig mina skogsvänliga skor och byxor för att sedan promenera ut i skogen.
 
 
Det var soligt och nästan, men bara nästan, höst i luften.
 
 
Det fanns blåbär i skogen så plockade en hand full och njöt det bästa jag kunde.
 
 
Trodde att detta var en av de sista gångerna jag skulle se min hemby på några månader då jag skulle flytta till Umeå några dagar senare för att plugga. 
 
 
Solen värmde mig gott.
 
 
Det finns gott om rönnbär i skogen, vilket innebär enligt de äldre människorna häromkring att det blir en kall vinter.
 
 
Sen skyndade jag mig hem, duschade och sen åkte jag cirka två mil och hamnade på kräftskiva med världens bästa vänner. Trodde att även detta var sista gången jag skulle få se dem fram tills jul, men ack så fel jag hade då det kändes alldeles för fel i maggropen i Umeå att jag flyttade hem till Edsbyn igen.
 
 
Kräfthattarna åkte på efter ett tag och jag insåg att jag måste ha en gruppbild när de är på. Såhär ser mina kompisar ut när de äter, så fina.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0